Don't drink and drive!

Kvällen stod framför oss.

Vi förfestade hemma i det stora gula K-märkta huset som vi under sommaren hyrde då vi fått sommarjobb i denna stad.

Vänner och arbetskamrater strömmade in, vi hade flyttat ut stereon och högtalare ute i den gröna, lummiga trädgården och Timbalands röst ekade ut i bostadsområdet. Solen sken, det pratades om värmerekord, landets varmaste sommar på över 30 år – vilken tur jag hade som valt just denna sommar att jobba här.

Det dansades, skålades och skrattades, det här skulle bli en bra kväll!

Vi hade fyllt två stora tunnor med vatten och is, där hade vi sedan stoppat ner all öl och sprit vi köpt till denna fest, det var bara att gå och hämta det man ville ha.

Min pojkvän Johnny satt på trappen med en öl i ena handen och försökte hjälpa min arbetskollega med sin nya telefon.

Klockan tickade på, musiken hade höjts rejält men här fanns inga klagande grannar utan istället anslöt de till festen, öltunnan började sina och en del av gästerna hade blivit lite berusade.

Vi bestämde oss för att det var dags att gå iväg till stadens stora nattklubb, faktiskt en av de största nattklubbarna i Norden.

Alltid fullt med folk, bra stämning och härlig miljö – här skulle vi fortsätta vår fest.

Johnny och jag dansade lite, körde ett Teqilarace med vännerna och jag kände mig för första gången på väldigt länge lycklig.

Våra liv började ordna upp sig, vi hade börjat planera för framtiden lite smått och vi var nyförlovade – en spännande tid låg framför oss.

Allt eftersom kvällen gick började folk droppa av, en del var för berusade och tog taxi hem, andra åkte vidare till andra uteställen men vi var en grupp på fem personer som höll oss kvar till stängningsdags.

Vårt hyreshus låg några kilometer ifrån nattklubben, men Johnny var hungrig så vi bestämde oss för att ta en promenad bort till den mobila hamburgergrillen, de andra valde att ta en taxi hem.

Både jag och Johnny hade druckit en hel del under kvällen, så vägen till hamburgergrillen gick vi nog inte helt rakt men fram kom vi efter en stunds promenad.

Efter en bit mat fortsatte vi hemåt, vi skrattade, kysstes och det kändes som den bästa kvällen på länge. Glada och nöjda gick vi där på trottoaren, hand i hand på en tom gata.

Vi började skojbråka lite med varandra, buttades o knuffades lite, ingen av oss hörde bilen….

Bilen, som kom i den fyrvägskorsningen där vi just gick, i högre fart än den tillåtna hastigheten, med en onykter förare bakom ratten.

Jag hade precis knuffat till Johnny lite, så han hamnade en bit före mig, det var då vi båda fick syn på den, bilen.

Ljudet av skrikande bromsar, en hård smäll och ett panikslaget skrik från Johnny blandades ihop där, det var de längsta sekunderna jag upplevt, men ändå gick det så fort.

Bilens framsida smällde rakt in i Johnny, han flög upp, vindrutan krossades, jag såg rakt in i ögonen på den onyktra föraren, en tom blick som bara stirrade rakt framför sig.

Sekunden senare kände jag en knuff och kastades omkull, bilen hade svängt till så knuffen jag fick kom ifrån bilens sida.

Jag minns en skarp smärta i mitt ena knä, jag landade konstigt, måste slagit i huvudet i asfalten för jag blödde från pannan, men jag försökte ställa mig upp, ville se hur det gick med Johnny som låg där på marken framför bilen.

Bilen hade stannat, den onyktra föraren satt kvar och mumlade något, jag ropade att han skulle larma polis och ambulans till platsen.

Ingen reaktion, han bara satt där, jag kände ilskan välla upp inom mig, jag rusade fram och slet upp dörren. 

Det var då jag kände doften, den där skarpa doften av alkohol. Den här idioten hade druckit, för att sedan sätta sig bakom ratten i sin bil för att köra!

Jag slet tag i hans mobil, ringde larmcentralen, haltade sen iväg för att se hur Johnny mådde.

Han låg där, helt stilla på asfalten, jag såg att det rann blod från ena sidan av ansiktet men jag tänkte att det går att lappa ihop.

Jag ropade hans namn men fick inget svar, där någonstans började jag inse att något fruktansvärt precis hänt.

De sista stegen fram till honom är de tyngsta stegen jag tagit, jag böjde mig ner till honom med tårarna strömmandes nerför kinderna. Vände på honom, och jag tror jag gav ifrån mig ett skrik, det där var inte min Johnny som låg där…. den där sönderblodiga killen som låg helt stilla utan att andas….

Ambulansen kom, de påbörjade återupplivningsförsök men kunde snabbt konstatera att det var försent.

Johnny var död. Min pojkvän, som jag nyligen förlovat mig med, hade omkommit. Detta tack vare en människa som valde att sätta sig i bilen efter några drinkar, och därmed riskera andras liv genom att köra rattfull.

Denna person som kört bilen blåste i alkoholmätaren, som visade en promille på 2.2.

Han släckte en ung killes liv denna tragiska natt, en älskad son, pojkvän och vän, som hade hela livet framför sig.

Denna kväll som började så bra – där allt kändes toppen – slutade med denna olycka – livet ändrades på en sekund.

Jag plåstrades om och fick åka med in till sjukhuset – jag hade vridit knät illa så jag fick hoppa på kryckor några veckor. 

Resten av sommaren är en dimma, att sorg och saknad kan göra så ont!

Har spenderat många sömnlösa nätter med att tänka ” OM”.

” Om jag inte hade knuffat ut honom, hade han kanske levt idag”

”Om vi båda inte hade druckit så mycket kanske vi hade hört bilen tidigare och båda kunnat undvika den”

”Om vi hade tagit en taxi hem hade detta aldrig hänt”

Men fortfarande känner jag ilska mot den person som valde att sätta sig onykter bakom ratten, tänk om han inte hade gjort det?

Då hade vi båda varit i livet idag, men så är inte fallet. En av oss lever vidare med minnena och enorm saknad, den andra är död.

Livet kan förändras snabbt, var rädd om dina nära och kära!!!